MariLou

Hela veckan är jag sjuk.

Jag blir utmattad av att bara gå på toaletten. Inte normalt.

Så jag har sjukskrivit mig resten av veckan.

Välbehövt och väldigt skönt.

Jag sover ca 12-14 timmar per natt numera. Jag är ganska trött och utmattad.

På lördag ska jag, Zara, André och Plantan göra något syndigt…

Vi ska gå på 80talsfest. Och jag har hittat en trevlig man som jag förmodligen ska prata med där.

Blir kallsvettig på blotta tanken.

Hoho.

Och jag har märkt en… smått pinsam sak. Mando Diao – Dance with somebody.

Åh så bra den är.

Och det är nog första gången jag tycker det.

Senare kommer Plantan till mig, med en låda glass.

Pecan.

PARTY. :)

Dessutom en vecka kvar till Stockholm och mina bästa vänner. Woohoo!!!

I en månad har jag haft yrselanfall. Och lite svimningskänsla. Tänkt att jag haft lite… järnbrist pga mens och sånt där.

Imorse satt jag och läste en bok och allt började susa.

Jag mådde fruktansvärt dåligt, mådde illa och kallsvettades.

Jag ringer sjukvårdsrådgivningen, som råder mig att gå till akuten…

När jag pratade med dem låg jag på golvet med benen mot väggen.

Och sedan ringer jag min kompis Anna, gråter floder, har lite panik och mår dåligt.

Jag ringer min mamma, sedan min pappa, som hämtar mig, kör mig till akuten. Och där sitter jag hela dagen.

Mitt blodtryck ligger normalt på 120/70. Idag låg det på 145/90. Inte så bra.

Jag svettades och min puls skenade hela tiden.

Läkaren frågade om det fanns en chans att jag kunde vara gravid… Usch. Men det är ju standardfrågor. Och jag hade ju onekligen sådana symptom.

Han kollade mina ögon, öron, hals, slet i skallen, lyssnade på mitt hjärta, hur jag andades osv.

Och jag fick lite snygga manliga sjuksköterskor. Hoho.

Det var en som tog glykosprov, alltså stick i fingret. Först hade jag iskalla fingrar, kom knappt något. Men när han höll mina händer så hettade det till.

Jag behöver lite… närhet!

Även när jag är sjuk och knappt kan gå så hettar det till. Haha.

Jag har inga nervskador eller sådant. Jag är uttorkad, stressad och deprimerad. Yay. Jag måste leta upp en kurator/psykolog/terapeut eller liknande.

Det visste jag nästan… Men ändå.

Anna kom också.

Och jag mötte Astrid, en kompis Erica, hennes mamma. Som förövrigt var min fritidsledare när jag var sex, sju år.

Hon hade landat på arslet och skadat sig.

Imorgon ska jag vara sjuk igen, fortsatt. Läkaren sa att jag borde vara hemma och vila. Jag mår redan bättre nu, tack vare att Anna kom till mig, lagade mat åt mig, kramade mig när jag grät.

Inatt hade jag en dröm.

Jag var hemma hos min pappa, min mamma var också där, även annat folk som bara var suddigt.

Så kom Simon dit, han kom från England, till mig. Han kom fram till mig, berättade att han ville ha mig tillbaka, att han mått jättedåligt sedan han dumpade mig. Att han inte orkat göra någonting alls.

Sedan frågade han om jag ville gifta mig med honom. Då stannade mitt hjärta. Jag minns inte vad jag svarade. Men förmodligen var det ja, eftersom folk runt om tjoade och var glada och att jag kramade Simon.

Jag borde ha varit överlycklig, men det jag kände… Jag var tveksam till att det verkligen var en bra idé. Jag undrade när han skulle fega ur och sticka nästa gång igen.

Och jag vaknade och tänkte att jag inte vill ha det så.

Och jag var så lättad att det bara varit en dröm.

Jag kanske börjar komma över honom, ganska bra nu.

Äntligen…

Fast… Jag hatar facebook.

Jag tror han har hittat en ny brudjävel. En asiat.

Nu ska jag kräkas…