Axessakuten
I en månad har jag haft yrselanfall. Och lite svimningskänsla. Tänkt att jag haft lite… järnbrist pga mens och sånt där.
Imorse satt jag och läste en bok och allt började susa.
Jag mådde fruktansvärt dåligt, mådde illa och kallsvettades.
Jag ringer sjukvårdsrådgivningen, som råder mig att gå till akuten…
När jag pratade med dem låg jag på golvet med benen mot väggen.
Och sedan ringer jag min kompis Anna, gråter floder, har lite panik och mår dåligt.
Jag ringer min mamma, sedan min pappa, som hämtar mig, kör mig till akuten. Och där sitter jag hela dagen.
Mitt blodtryck ligger normalt på 120/70. Idag låg det på 145/90. Inte så bra.
Jag svettades och min puls skenade hela tiden.
Läkaren frågade om det fanns en chans att jag kunde vara gravid… Usch. Men det är ju standardfrågor. Och jag hade ju onekligen sådana symptom.
Han kollade mina ögon, öron, hals, slet i skallen, lyssnade på mitt hjärta, hur jag andades osv.
Och jag fick lite snygga manliga sjuksköterskor. Hoho.
Det var en som tog glykosprov, alltså stick i fingret. Först hade jag iskalla fingrar, kom knappt något. Men när han höll mina händer så hettade det till.
Jag behöver lite… närhet!
Även när jag är sjuk och knappt kan gå så hettar det till. Haha.
Jag har inga nervskador eller sådant. Jag är uttorkad, stressad och deprimerad. Yay. Jag måste leta upp en kurator/psykolog/terapeut eller liknande.
Det visste jag nästan… Men ändå.
Anna kom också.
Och jag mötte Astrid, en kompis Erica, hennes mamma. Som förövrigt var min fritidsledare när jag var sex, sju år.
Hon hade landat på arslet och skadat sig.
Imorgon ska jag vara sjuk igen, fortsatt. Läkaren sa att jag borde vara hemma och vila. Jag mår redan bättre nu, tack vare att Anna kom till mig, lagade mat åt mig, kramade mig när jag grät.
