Killar.
Dravel
Jag är bara segare än segast, men samtidigt är jag sprallig och rastlös, min puls slår ganska fort.
Jag är ganska sprallig och pepp idag.
Livet känns bra.
På lördag är det den 31 januari. Då har min jävla inneboende flyttat.
Så då blir jag ensam, i en finfin lägenhet.
Sovrummet har dock vidriga väggar, någon udda vinröd färg, väldigt matt. Den passar inte in någonstans. Jag förföljs av röda väggar.
När jag flyttade till GBG (igen) så var mitt sovrum orangerött… det var det värsta jag varit med om. Färgen var hemsk. Så nu när jag då flyttade hit, så hamnade jag i ett sovrum med hemska väggar.
Jag ska göra om, när jag får mer pengar (ge mig pengar, jag lever på existensminimum). Då ska jag ha en fondvägg med någon cool tapet, med coola mönster och sedan övriga väggar i en neutral, snygg färg, kanske grått och så ska jag ha massa jävla färg överallt.
Jag ska be min kompis Filippa eller Zara att måla mig massa pinuppor på tavlor som jag kan ha uppe.
Jag tycker om pinuppor.
Och det kommer försvinna 1000 kronor denna månaden, till underkläder.
Det är nackdelen med E-kupor, det finns inga bhs som kostar 99 kr eller 149 kr för mig.
Dom är alltid för små, sitter fel och allt.
Vart fan köper alla uppblåsta bimbos sina kläder? Dom har alltid snygga tröjor som sitter bra över brösten och över magen.
Jag måste köpa stora tröjor, för dom måste passa över brösten. Sedan hänger tröjorna som en säck potatis och fladdrar och är allmänt skitful.
Det är ett hål i min vägg.
Jag blev förbannad på min dator, som är trasig, och sköt in den i väggen.
Så det blev ett cm djupt jack i väggen.
Ser inte klokt ut.
Borde ha en säck att slå på när jag är arg.
Jag är nog rastlös.
Allt surrar i mitt huvud.
Jag är trött på så mycket saker.
Jag är trött på mitt jobb.
Jag har gått ner i vikt, så min superfina klänning börjar hänga lite slappt i midjan.
Överjävligt.
Då måste jag åka till London igen och hitta en ny. Jag har inte kommit över mitt ex heller. Jag saknar honom till tusen. Skulle kunna göra vad som helst (beror ju på vad) för att få honom tillbaka. Jag tycker inte om att känna mig så ”vek”. Usch.
Ack.
Hejdå katter
Jag har passat min kusins katter i en månad nu. Han skaffade hundvalp. Då trodde hans katter att dom kunde kissa inne, överallt som den icke rumsrena valpen.
Då erbjöd jag mig att passa dom i en månad.
Tills valpfanskapet blivit rumsren.
Och det gjorde jag.
Jag har inte lagt ut pengar på kattmat/sand/osv till dom, det är ju inte mina så det har kusinen gjort. Och dom har en speciell sand som består av kiselpärlor, man plockar bara ut bajset så byter man inom 20-30 dagar. Och jag hade bett honom köpa ny sand, för det luktade kiss.
Sen, igår kväll, märkte jag att det luktade väldigt illa, då tänkte jag bara att dom kanske precis kissat.
Då luktar det extra.
Så tar jag fram mina smutsiga arbetskläder, tänkte smyga ner i tvättstugan och tvätta det bara. Och jag märker att det är blött… fuktigt.
Och det var dom inte när jag la ner dom.
Så jag luktar.
Det är kattkiss.
Dom har kissat i min tvättkorg.
Okej, smutsig tvätt, det gör ju inget.
MEN DOM KISSADE I TVÄTTKORGEN, INTE I DERAS KATTLÅDA!!!
Men då fick jag nog och sa till kusinen att han får hämta katterna fort som fan annars lämnar jag dom utanför hans dörr, med alla deras saker.
Och han hämtade dom faktiskt.
Det var skönt att vara kattfri, men jag märkte att jag saknar dom sanslöst mycket.
Det var tomt att sova ensam, i sängen. Jag nästan längtade efter att dom skulle komma smygandes och lägga sig på min säng, på mina ben, spinna och tvätta varann.
Fast jag kommer ju inte sakna när dom rev ner mina blommor, åt på mina blommor, välte lampor, kissade på mina kläder, höll mig vaken på nätterna genom att brottas, jamas och krafsande på dörrar.
Ack... Dom kommer få det jobbig tnu igen, med hunden.
Dom kommer inte kunna ligga på golvet och sova, ligga på låga ytor utan att ha en hund över sig.
Inte kunna äta ifred ens... Lite synd om dom.
Och jag kan nästan slå vad om att han kommer behöva avliva katterna, för det kommer knasa sig totalt med hunden.
Och då tänker inte jag ta dom.
Nej nej.
Så vill du ha två underbara katter, varsågod ;D
Paranoia
Jag och lite vänner och bekanta hade söndagsångest tillsammans.
Så sitter en kille, dricker en killkenny och läser en bok, han ser exakt likadan ut som mitt senaste ex.
Skrämmande lik.
Min kompis tyckte också det. Jag ville bara sätta mig bredvid honom och pussa och krama honom.
Trots att vi inte varit ett par på tre månader.
Och det var inte han, för mitt ex bor inte ens i Sverige.
Och jag hatar min dator.
Den dör konstant.
Vad jag än gör så lägger den av.
Jag slänger snart ut den. Och den har varit borta på reparation nyligen dessutom.
Helt lost. Suck.
Och nyligen upptäckte jag att mitt helgonkonto har blvit hackat… någon har försökt ta sig in.
Jag tror jag vet vem.
Jag loggar inte in 2.15 tre gånger och skriver fel lösen alla gånger.
Då sov jag.
Likadant 12.55, fyra gånger.
Alla gångerna fel lösen.
Då serverade jag lunch till mina gamlingar på jobbet.
Och jag har dessutom fått ett mail, där mitt lösen står.
Så nu är jag misstänksam.
Grrrrrrr.
Multipel skleros
Hon är 23 år, går med rullator. Hon har ingen känsel i sina händer.
Det är överjävligt.
Jag är väldigt bra. Och arg.
Nu orkar jag inte.
Jag bara gnällde på min dumma inneboende, som jag vräkt.
Supande, knarkande fjortis.
Jag också
Vi får se om jag orkar. Jag ger upp så lätt med sånt här. Jag behöver det inte, inte egentligen.
Snart ska jag jobba, jag jobbar på äldreboende.
Skitjobb tycker nästan alla.
Ibland tycker jag det med, men vissa dagar är det jättebra.
Jag gillar inte min chef. Jävla gubbe rent ut sagt. Uh.
Nu gnäller jag bara.
Gnäll.
Och nu ska jag jobba... Hela dagen. Suck.
