Dravel
Idag är jag så himla trött.
Jag är bara segare än segast, men samtidigt är jag sprallig och rastlös, min puls slår ganska fort.
Jag är ganska sprallig och pepp idag.
Livet känns bra.
På lördag är det den 31 januari. Då har min jävla inneboende flyttat.
Så då blir jag ensam, i en finfin lägenhet.
Sovrummet har dock vidriga väggar, någon udda vinröd färg, väldigt matt. Den passar inte in någonstans. Jag förföljs av röda väggar.
När jag flyttade till GBG (igen) så var mitt sovrum orangerött… det var det värsta jag varit med om. Färgen var hemsk. Så nu när jag då flyttade hit, så hamnade jag i ett sovrum med hemska väggar.
Jag ska göra om, när jag får mer pengar (ge mig pengar, jag lever på existensminimum). Då ska jag ha en fondvägg med någon cool tapet, med coola mönster och sedan övriga väggar i en neutral, snygg färg, kanske grått och så ska jag ha massa jävla färg överallt.
Jag ska be min kompis Filippa eller Zara att måla mig massa pinuppor på tavlor som jag kan ha uppe.
Jag tycker om pinuppor.
Och det kommer försvinna 1000 kronor denna månaden, till underkläder.
Det är nackdelen med E-kupor, det finns inga bhs som kostar 99 kr eller 149 kr för mig.
Dom är alltid för små, sitter fel och allt.
Vart fan köper alla uppblåsta bimbos sina kläder? Dom har alltid snygga tröjor som sitter bra över brösten och över magen.
Jag måste köpa stora tröjor, för dom måste passa över brösten. Sedan hänger tröjorna som en säck potatis och fladdrar och är allmänt skitful.
Det är ett hål i min vägg.
Jag blev förbannad på min dator, som är trasig, och sköt in den i väggen.
Så det blev ett cm djupt jack i väggen.
Ser inte klokt ut.
Borde ha en säck att slå på när jag är arg.
Jag är nog rastlös.
Allt surrar i mitt huvud.
Jag är trött på så mycket saker.
Jag är trött på mitt jobb.
Jag har gått ner i vikt, så min superfina klänning börjar hänga lite slappt i midjan.
Överjävligt.
Då måste jag åka till London igen och hitta en ny. Jag har inte kommit över mitt ex heller. Jag saknar honom till tusen. Skulle kunna göra vad som helst (beror ju på vad) för att få honom tillbaka. Jag tycker inte om att känna mig så ”vek”. Usch.
Ack.
Jag är bara segare än segast, men samtidigt är jag sprallig och rastlös, min puls slår ganska fort.
Jag är ganska sprallig och pepp idag.
Livet känns bra.
På lördag är det den 31 januari. Då har min jävla inneboende flyttat.
Så då blir jag ensam, i en finfin lägenhet.
Sovrummet har dock vidriga väggar, någon udda vinröd färg, väldigt matt. Den passar inte in någonstans. Jag förföljs av röda väggar.
När jag flyttade till GBG (igen) så var mitt sovrum orangerött… det var det värsta jag varit med om. Färgen var hemsk. Så nu när jag då flyttade hit, så hamnade jag i ett sovrum med hemska väggar.
Jag ska göra om, när jag får mer pengar (ge mig pengar, jag lever på existensminimum). Då ska jag ha en fondvägg med någon cool tapet, med coola mönster och sedan övriga väggar i en neutral, snygg färg, kanske grått och så ska jag ha massa jävla färg överallt.
Jag ska be min kompis Filippa eller Zara att måla mig massa pinuppor på tavlor som jag kan ha uppe.
Jag tycker om pinuppor.
Och det kommer försvinna 1000 kronor denna månaden, till underkläder.
Det är nackdelen med E-kupor, det finns inga bhs som kostar 99 kr eller 149 kr för mig.
Dom är alltid för små, sitter fel och allt.
Vart fan köper alla uppblåsta bimbos sina kläder? Dom har alltid snygga tröjor som sitter bra över brösten och över magen.
Jag måste köpa stora tröjor, för dom måste passa över brösten. Sedan hänger tröjorna som en säck potatis och fladdrar och är allmänt skitful.
Det är ett hål i min vägg.
Jag blev förbannad på min dator, som är trasig, och sköt in den i väggen.
Så det blev ett cm djupt jack i väggen.
Ser inte klokt ut.
Borde ha en säck att slå på när jag är arg.
Jag är nog rastlös.
Allt surrar i mitt huvud.
Jag är trött på så mycket saker.
Jag är trött på mitt jobb.
Jag har gått ner i vikt, så min superfina klänning börjar hänga lite slappt i midjan.
Överjävligt.
Då måste jag åka till London igen och hitta en ny. Jag har inte kommit över mitt ex heller. Jag saknar honom till tusen. Skulle kunna göra vad som helst (beror ju på vad) för att få honom tillbaka. Jag tycker inte om att känna mig så ”vek”. Usch.
Ack.
Kommentarer
Trackback
